Tandläkarbesöket

För ungefär en månad sen fick jag sån tandvärk så ni inte anar. Jag tog högsta dosen smärtstillande i tre dagar. Jag kunde knappt äta och humöret ska vi inte prata om. Det är läskigt vad smärta kan få en att göra! Jag förstod ju att jag var tvungen att besöka tandläkaren. En av mina större rädslor här i livet. För det första så var smärtan så diffus, så att receptionisten nästan blev irriterad på mig för jag inte kunde beskriva var och hur det gjorde ont. Hur som helst fick jag komma på en akuttid. Jag såg pengarna rulla iväg. Jag hade sån ångest innan och tårarna sprutade (fast torkade bort de och gaskade upp mig innan jag tog mig ner till stan). När jag kommer in till receptionen säger receptionisten "nämen, vad har vi för liten tjej här då?" Inombords ville jag käfta emot och säga "Ja det är en liten flicka som står och pratar med en ful gammal tjock kort tant!" Men jag kunde hejda mig och säga lite halvskrattande; "jasså, liten tjej, ja om man jämför med alla andra här så!" Jag var den enda som inte åkt färdtjänst dit. Jag hade lust att vända i dörren, dels för att slippa tandläkarbesöket, men mest för det dåliga bemötandet! Men jag hade så fruktansvärt ont att jag inte kunde annat än att sitta kvar och fint vänta på min tur. 

När jag kom in i patientrummet visade det sig att receptionisten var tandsköterskan. Jippi! Hon kände och klämde och proppa hela munnen full med plattor för att kunna ta röntgenbilder. Som man i alla fall inte kunde se visdomständerna på (som jag hade sagt att jag trodde att det kunde vara).  Tandläkaren fick komma och kika och konstatera att jag inte hade några hål, så det kunde inte bero på det. Då fick jag göra någon specialröntgentjosan, såg återigen pengarna rulla. På de bilderna  visade det sig att visdomständerna nere växer åt fel håll. De växer horisontellt. Jippi. Det fanns inget att göra. Det var bara att stå ut med smärtan. Om tänderna inte rätar upp sig (vilket kan ta mååånga år) kan det bli aktuellt med operation. Bara att gilla läget alltså.

När det var dags att betala visade det sig att tandläkaren gav mig ett väldigt förmånligt pris (receptionisten var väldigt noga med att påpeka det, högt och tydligt). "Oj, han har inte ens tagit betalt för röntgenbilderna!" 155 kronor kostade besöket. Jag blev så imponerad att jag bokade ett besök för att ta bort tandsten också. Trots det urusla bemötandet. Jag är inte klok någonstans.  
  

Kommentarer
Postat av: Jenny

Jag tycker att du skulle ha sagt det du igentligen tänkte till kärringen i receptionen :P

2011-10-06 @ 11:15:18
URL: http://jennyzen.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0