Tänk att jag överlevde vasaloppet, lite mör i kroppen, men det får man ta! Nu ska jag överleva pluggandet också, håller på att förbereda redovisningen av en fältuppgift om barns lek, ska redovisas skriftligt och muntligt. Spännande, men också frusterande när man inte helt har koll på läget. Seminarieledaren säger en sak, kurshandboken en annan. Vi får se hur det blir. Det jag vet är i alla fall att jag måste hitta de långa orden... t ex är kartbok längre än atlas.

Igår gjorde jag något dumt. Fast jag visste det inte då. Jag och Lukas lekte i hans rum. Vi hade byggt en koja (hans stora intresse för tillfället) och det var ganska mörkt i rummet. Vi hade en ficklampa och jag kom på den briljanta idén om att göra "monsterhanden" Ni vet man lyser upp i taket och för handen över lampan så ser det ut som en stor hand kommer från taket. Lukas skrattade och tyckte att det var roligt. Jag gjorde det inte allt för läskigt. Trodde jag ja. När han skulle sova kunde han inte. Han somnade in men vaknade och skrek: Neeej, stop! och tog handen upp mot taket. Och så höll det på i tre timmar innan han somnade. Första gången trodde jag att hans hand hade somnat, för han visade mig handen och grät och skrek. Men då det inte gick över så fattade jag att vår lilla lek på eftermiddagen gav honom mardrömmar. Bra jobbat av mig, eller så är det spökena här hemma som höll på.

Han har många roliga saker för sig vår lilla grabb. Igår när vi lekte i kojan så började jag sjunga. Han sa argt åt mig att sluta sjunga. Men jag tänkte att han ska inte få bestämma om jag ska sjunga eller inte. Så jag sjöng vidare. Då blev han helt tokig och började grina och så slog han mig i ansiktet! Då slutade jag sjunga, jag blev helt paff, han slåss aldrig!  En halv sekund senare förstod han att han hade gjort fel. Han putade med läppen och kramade om mig och sa "förlåt mamma"  Efter det fortsatte vi leka, utan sång, i vår bilkoja. Bilkojeleken är en återkommande lek. Man får turas om att köra kojan (som också är en bil) och man måste ha bälte på sig. Oftast börjar det regna utanför så man blir sittandes i bilen. För om man går utanför kojan blir man blöt. Och vi har inget paraply i bilkojan. Igår försökte jag "lura" ut han i regnet. Hajen låg bredvid dörren och ville också åka med. Men Lukas verkade inte förstå när jag påpekade att det hade slutat regna. För i hans fantasi regnade det fortfarande och han ville absolut inte gå ut och bli blöt. Han slängde sig bakåt och donka huvet i min läpp. Där tog leken slut för min del. Fy satans vad ont det gjorde. Jag gick iväg och Lukas fortsatte sin lek.

Jaha, då ska väl jag fortsätta med mitt pluggande, det är ju snart lunchrast.