I torsdags kom vår Amanda och det i raketfart! Opponeringen i onsdags gick jättebra och det blev bara några småsaker som jag behövde ändra på i min uppsats. Jag skullle ha fixat det senare på onsdagen men kom på att jag var tvungen att låna pappas dator för att kunna fixa allt det sista i uppsatsen så sköt upp det... I torsdags natt satt värkarna igång, fast jag tänkte att det är väl förvärkar och tänkte inte så mycket mer på det. Men de gjorde ondare och blev tätare. Vid sju hade de avtagit helt. Jag gick och lämnade Lukas på förskolan och sa lite skämtsamt att "förhoppningsvis är det någon annan som hämtar honom"

Strax efter åtta började det igen... regelbunda värkar med 15-10 minuter mellan. Skrev min förlossningsplan "i fall det skulle vara på riktigt" och ställde in fikan på stan med Therese. Pappa kom och hämtade mig vid halv tolv och där hemma skickade jag in den slutgiltiga versionen av min b-uppsats. Jag fikade med pappa och Malin, och fick en kexchoklad :) Nu började värkarna göra ondare... Pappa skjutsade hem mig och jag funderade på om jag skulle vila eller passa på att mööblera om i Lukas rum. Det blev det första alternativet. Tur det. Nu kom de tätare ca 5-10 minuter mellan varje värk. Vid 16 ringde jag till förlossningen och de tyckte att jag skulle komma in. Ringde till Niklas och sa att om han ska hinna duscha skulle han komma hem NU. 17 var vi inne och jag var öppen tre cm bara. Jag ville börja grina och tänkte att det är måååånga timmar kvar. Men ooo så fel jag hade. Sen går jag inte så noga in på vad som hände.. men mina tankar var bland annat "hur kan man vara så dum att man får för sig att göra det här en andra gång?" "treårs-trots är himmelriket" "ta mig här ifrån" "gör vad fan ni vill, bara ungen kommer ut" "tusan det är försent att ångra sig" "under den här förlossningen hinner jag inte bjuda på någon sång" 
19.03 kom Amanda ut och tankarna från ovan försvann.

Lukas är supergo mot Blixten ("Jag kan kalla henne Blixten istället", var bland hans första kommentarer) Amanda tyckte han var för svårt att säga, haha. 

Amanda är en dam med humör. Oh my god. Sen säger jag inte mer om det. 

Lukas är sjukling och tjatar på mig här att han vill gå och sova... så nu blir det nattning av storebror! 

Go natt!

Allt kan vara aningens konstigt skrivet... jag lever fortfarande i min "bubbla" :)   

Guuud vad jag längtar efter den här ungen nu!! På fredag får du banne mig ta och komma ut! Jag orkar inte en dag till (eller jo, antagligen kommer jag att göra det, man har liksom inte så mycket till val.)!! Nu börjar jag få ordning inför opponeringen på onsdag, det hela känns inte så hemskt längre. Jag vill bara ha det överstökat så jag kan koncentrera mig på att föda barn. Jag vill se vad Roffe är för en. Igår var vi och hälsade på William, det gör ju inte direkt att man längtar mindre! Fem dagar gammal liten plutt...  det där gjorde ni bra Maria och Lars :) När vi hade hälsat på hos den nyblivna lilla familjen frågade jag Lukas om han tyckte att det var roligt att träffa William svarade han: "Ja, fast imorgon tycker jag att han ska heta Ekopeko igen!"   Haha, Ekopeko var Lukas "projektnamn" på william när han låg i magen. 

Namn är svårt, och denna gång är vi knappt överens här hemma. Lukas håller på Roffe och Blixten... Jag och Niklas har många förslag... (utan inbördes ordning) Theo, Max, Måns, Joel, Adam, Filip... hm känns som vi hade fler, kommer inte på just nu. Nåt namn ni gillar? :) Tjejnamn TROR jag att vi är överens om... fast jag vet inte. Det svänger från dag till dag :) Idag gillar jag Lova mycket, men tycker att det skulle kännas löjligt med två barn på L. Så det går inte med Lova, men jag gillar det :) Förut var vi inne jättemycket på Alice eller Elsa, men nej, nu gillar jag de inte så mycket... Det har under graviditetens gång dykt upp för många Aliceor och Elsor. Det bästa vore väl att trycka ut ungen innan vi slåss om namn kanske. Men namnförslag mottages gärna!  

...får man köpa bebispresent igen! Nu har "kompisen" tittat ut! Världens största GRATTIS Lars och Maria!! Nu vill man bara träffa honom också! Lukas trodde att vi skulle åka och träffa de redan i tisdagskväll,  men jag tycker nog att allt ska få lugna ner sig lite först innan vi hälsar på :) Fast vem vet, vi kanske träffas tidigare än jag trott, för vår bebis kan faktiskt komma när som helst nu. Då kan Maria ligga på bb och höra hur jag vrålar från förlossningen, haha. Men det bästa vore om min bebis ville vänta till den 15:e. Vore drygt om jag missar opponeringen på onsdag... och vila en dag vore skönt, men fredag den 15:e får den gärna komma. Ska snart ner till mvc på koll, förhoppnigsvis den sista :)

Nähä, plugga var det... usch vad segt det går. Det här med opponering var klurigare än jag trodde. Och mina tankar är inte direkt där de borde vara. Måste fokusera på skolan en vecka till, sen kan ALLA mina tankar få vara bebistankar. Väskan är packad, det är bara en kexchoklad och kameran som ska läggas i, sängen är bäddad, bilstolen framme, vagnen bara väntar på att få en provtur, skötbordet i ordningställt, blöjor inhandlade. Ja i stort sätt fattas det bara en bebis! Jag som hade en känsla av att jag inte ville förbereda så mycket innan, vet inte varför, men det vände...  

Äntligen har året jag har väntat på kommit :)

Sedan sist jag skrev har det hunnit hända mycket... praktiken avslutad, uppsatsen inlämnad, jul och nyår är över. Orkar inte skriva någon resumé, men jag kan säga att det har varit bra i alla fall. Nu är det bara opponering av b-uppsatsen kvar sedan får bebisen komma! Helst vill jag att den kommer imorron, för egentligen har jag inte tålamod att vänta längre! Men bara för att vi har åkt in på ett "falskt alarm" kommer jag att få gå över tiden... det slutar nog med en februari-roffe. Det falska alarmet, bestod av vattenläckage natten till 28:e december. Var upp på toaletten vid tre-tiden och när jag var klar och skulle gå till sängen blev det blött på golvet. Ringde till förlossningen som bad oss vänta och komma in på morgonen (precis lika som när Lukas förlossing startade). Försökte sova, men sammandragningarna kom och det enda jag kunde tänka på var att det här var inte riktigt vad vi hade tänkt oss... Vi ska ju ha en 10:a! Men sammandragningarna/förvärkarna blev varken regelbundna eller kraftigare så det blev ingen 09:a. Efter kontrollen på morgonen visade det sig att det handlade om lite vattenläckage, bebisen mådde bra där inne. Jag tror att min kropp sa åt mig att ta det lite lugnt... Från måndag fram till nyårsafton har jag knappt rört ett finger. Jag tror inte att bebisen skulle vilja vara född så sent på året... Efter vattenläckaget har jag haft sammandragningar och förvärkar som bara den, kan inte komma ihåg att det var så här med Lukas, eller så var det så, bara att jag inte kunde identifiera smärtan... Men såhär kommer det väl kännas i fyra veckor till kanske, innan Roffe bestämmer sig för att kika ut. Nu ska jag ta mig en välbehövlig vila innan det är dags att hämta Luttelurk!