Ja nu var det ett tag sen sist, men det är väl inget jag behöver tala om för er? :) skolan är i alla fall slut nu och jag har sommarlov! Inte förr än 30:e augusti behöver jag ens tänka på skolan, gött. Denna terminen har varit otroligt intensiv och bland den bästa. Allt praktiskt arbete gör att man blir trött i huvudet (och kroppen) på ett helt annat sätt än under de andra terminerna som mest har varit läsa. Nog för att vi har haft en hel del att läsa och skriva även denna termin, tro inte at man kommer undan med det. Men min trötthet kan ju även bero på att det var första terminen som jag pluggade som tvåbarnsmor och ständigt ha stressen över sig att barnen kan bli sjuka. Den stressen har jag inte alls kännt lika mycket förut, men nu var det dubbelt upp av den! Nog om skolan nu... sommarlov var det :)

Barnen växer och frodas som sig bör, Lukas babblar på precis som vanligt och precis som vanligt driver han mig till vansinne titt som tätt. Det är helt klart ett orosmoment inför sommaren, haha. Hans humör är inte nådigt nuför tiden, han blir så arg och tvär för små saker... och tjatet, guud vad han tjatar! Jag blir förvånad om mina öron inte har trillat av i augusti! Men han är även såklart sitt goa jag mellan varven :)  För någon vecka sedan fick han syn på en häst som var brun och vit och undrade varför hästen var KOFÄRGAD. Det var kul, men har ju även sina lite djupare funderingar, mycket om döden. Hur kommer man till himlen? När kommer man dit? Varför kan man inte se de döda bland molnen? "Jag tror Molle bor på molnet som ser ut som en sköldpadda!" Helt klart frågor som gör att mammahjärnan får jobba...

Den lilla är händer det grejjer med! När det gäller kommunikationen mest och man ser hur lycklig hon blir när hon ser att vi förstår, det är så häftigt. De senaste orden är Kakan (moster), kakka (anka), nene (kanin) blabla (boll, ska helst sägas så spottet sprutar) och katten (som helst ska skrikas så grannkatten hör att hon kommer, så katten hinner springa iväg). Det första hon gör när man lämnar henne på förskolan är att smita in på Lukas avdelning och hämta en stor taggig röd blabla. Och igår till hennes stora lycka fick hon ta med sig den till hennes avdelning :) Tänk vad lite som krävs för att göra de smmå glada ibland, haha. Men imorse gick hon som vanligt in till Lukas avdelning för att hämta bollen och den fanns inte där, hon letade och letade, sen berättade jag för henne att bollen fanns nog på hennes avd... och det gjorde den! Hon hade inte tid att säga hej då, utan hon brydde sig bara om sin boll. 
Förutom pratet tecknar hon ju på, och det tar hon in snabbare än att prata. Det är också himla häftigt att se och att hon använder sig av det när hon kommunicerar, inte enbaart när vi frågar om grisen t ex. Lite av det hon tecknar är vatten, mjölk, bäbis, skor, bil, boll, pannkaka, ko, häst, kanin, gris, fisk, fjäril, hund, katt, traktor, jobba. Och med de orden klarar hon sig riktigt bra, tänk vad härligt livet måste vara som ettåring. Hon behöver inte så mycket mer förtillfället, får hon något att äta dricka och titta (helst ta på) djur så är livet toppen för henne :)

Nu har jag ju skrivit om 3/4 om min familj, så bara för att så ska jag berätta några historier om Nicke... För han kan konsten att få en att skratta han. I veckan tappade han sin telefon i golvet så det blev en spricka i glaset och det roliga är att nu fastnar han med skägget i sprickan när han pratar i telefonen. Igår skulle han öppna köksfönstret och lyckas på nå vänster dra ner hela gardinstången (okej, det kanske inte låter kul, men jag skratta så jag grina).

Det var det det :)